Men förstår ingen att jag är helt meningslös vad gällande vissa saker?
Jag hatar romantik, ber om ursäkt till alla tjejer som dör för det. Men jag mår dåligt och skäms över tanken att få en bukett rosor av en kille osv.
Jag tycker inte om pargrejer, som att man måste göra gulliga saker tillsammans med nån. BLÄÄÄÄ!!
Sen tror jag inte heller på förhållanden och vad är det med folk???
Varför tror ingen mig när jag säger så? Jag tror inte på förhållanden. Kärlek vet jag finns, men jag tror inte att det håller för evigt utan att det dör ut efter en stund och att de som stannar med varandra bara är rädda för att bli ensamma eller är för egoistiska för att låta sin partner gå, för att man gillar uppmärksamheten från nån. Eller nånting sånt!
Visst det kanske finns folk som älskar varandra livet ut osv, men tyvärr så tror inte jag på det.

Hehe :D